Och så vart de tjejkalajs...

Igår var dagen för det högt efterlängtade barnkalaset, första egna barnkalaset. Som hon har längtat.

Och så var det ju det här med den älskvärda isen på uppfarten, den hade ju inte förvunnit av sig självt så där mystigt och fint under natten. Nej den låg allt där den låg kvällen innan. Blank, halkig och alldeles superhal.
Inte vidare vänlig att vare sig gå på eller köra bil på.

Med ett järnspett och lite "jävlarenamma" blev isen på trappan och sista "gångslängen" borthuggen, eller i alla fall någorlunda gåvänligt. Själva biten för bilarna var värre, benhårt, blev knappt ett märke ens när man högg för fulla muggar med det däringa spettet, lönlöst.
Lite grus kunde "snos" från gatan. Lite "tajkon" när mr står där och sopar ihop en liten hög grus på gatan, lägger på sin spade och slänger in på vår uppfart, hör inte att det kommer en bil. Då blev det lixom läge att sluta sno grus från gatan...
Ytterligare lite grus kunde vi hitta från någon tidigare tinad fläck längre in på uppfarten. Men detta grus var som en piss i missisippi.
Då kom vi på återvinningscentralen har tydligen grus man kan hämta där, jaha, stängt på söndagar. Å nu då? Snart kommer de, och det första de gör är att bryta benen det första de gör när de kommer ur bilen. Skulle de mot all förmodan klara sig med hela ben tillbaka in i bilen, kommer de inte ut med bilen från uppfarten.

Det enda vi hade att slänga på som inte var stelfruset, var den dyra, fina, välgödslade terassjorden i säck. Så nu har vi en jordig och brun infart, väl förberedd för vårens och sommarens ogräs. Som om ogräset skulle behöva den här hjälpen??
Men den värsta halkan är avhjälpt.

Kalaset sen var som en chock! Sex 4-åringa tjejer, skulle varit sju men en fick magsjuka bara någon timma innan kalaset (och okej, en tjej var året yngre), men de var hur lugna, rara och beskedliga som helst!!
Annars på barnkalas brukar man sista timman undra HUR ska vi orka EN HEL TIMMA TILL? Här var det tvärtom, VA? är klockan så mycket REDAN?
Så ett paket "stopp-å-väx" tack!