Idag började dagen 06:20, hann före den hemska väckarklockan som annars ringer 06:30, lite kaffe och facebook innan jag väckte killen-trötter.
Han har för övrigt kommit i den åldern när han vill vara uppe lite längre på kvällarna, och vi har gått med på det OM han kommer upp utan krångel och tjat på morgonen dagen efter. Just denna morgon skulle han på nytt visa att han kan. Det hade inte gått så bra igår morse, så ingen uppesittarkväll igår.
Idag, lätt som en plätt, nästan studsade han upp ur sängen. Bara för att få vara uppe längre ikväll...
Tjejerna har lite sovmorgon, då 15 timmars-barnen inte börjar förrän 9 på dagis.
Detta med sovmorgon har liten glömt vad det är, så hon är uppe senast 7.
Nästa tjej kommer vinglandes uppför trappan strax efter 7, håret rakt upp och rätt ut på samma gång och ögonen i kors. Oftast får nattens kompis (ett väl utvalt gosedjur) följa med upp.
På Tajkongatan FÅR man äta sin frukostmacka i soffan, framför barnkanalen.
När "Fåret Shaun" är slut är det dags att ta på sig och gå till skolan för killen. Och då är han vid skolan alldeles lagom, tycker han själv, när de andra kompisarna kommer ut från fritids, ungefär 15-20 minuter innan det ringer in.
Tjejerna kan se på favoriterna, i alla fall den störres, "Charlie & Lola", innan det behöver funderas på dagis.
Hur kommer det blir sedan? Fritids och dagislämning vid 06, för att vara på jobbet till 06:30. Slut på morgonfriden. Start på allvaret igen. Och på många sätt längtar jag tillbaka till det livet, det enda jag tycker är tungt, är den sista timmen på eftermiddagen. Den timmen kunde man väl ändå bara slopa tycker jag. Samma gäller kvällspassen, sista timmen är väldigt lång...
Nu har vi kanske inte en så här gammal stämpelklocka, men ändå.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar