Hur viktigt kan det vara?

Imorgon kväll startar jobbhelgen. Tanken var ju att jag skulle hunnit med allt det där tråkiga och nödvändiga nu, när jag ändå är ledig.

Tanken ja.

Alltid kommer det något annat emellan, som är så mycket viktigare att göra och som måste göras precis nu. Konstigt...

För inte kan det väl vara att jag bara hittar på något för att slippa undan allt det där andra? Näe, inte jag inte.

Snart så kommer grabben hem från skolan, då ska vi åka och handla. Det skulle vara fikafredag i skolan imorgon. Inte hinner jag göra något innan han kommer, det är ju bara en halvtimma kvar...

Nej, bäst jag kollar mailen istället. Kan ju ha kommit något viktigt.

Jämt sist...

Lilla apan har feber, igen...

Började tryta på lagret flytande Alvedon. Tänkte åka till apoteket och köpa mer, så som jag brukar göra, men klockan var ju inte mellan 10-17, eller hur nu apoteket har öppet... Vad göra?
Nämen, det finns ju på Ica! (Fick jag höra)
Varför har jag aldrig tänkt på DET innan? Tjoff in på Ica, och tjoff så var vi hemma igen innan klockan var 09.
Lilla apan har fått en dos alvedon och sover nu.

"tuschpenne-expert" sökes

Kan inte förstå det här med tuschpennor...

Mina ungar är experter på att få tuschpennestreck på sina kläder, vilket är totalt omöjligt att få bort i tvätten. Tuschpennemärket sitter som fastbränt, for ever.

MEN när jag vill att det ska sitta kvar, speciellt när jag namnmärker småtjejornas dagiskläder, förvinner det helt på en max två (!) tvättar. Namnet är helt borta, oavsett om det är skrivet direkt på tyget eller tvättlappen. Blir galen (galnare) över att behöva skriva samma namn i samma kläder, gång på gång efter varje tvätt!

Men samma tuschpenna gör avtryck som sitter förevigt när ungarna gör det. Kanske ska sätta ungarna på att namnmärka sina kläder själva, då kanske det sitter kvar. Frågan är ju bara om någon på dagis kan tyda vems kläderna är? En ettåring, i alla fall min, är ju ingen fena på det här med bokstäver...

Grooming-kväll

Igår kväll var det dags för min stora tjej att ta ett skutt in i duschen för att sanera bort all "utedagislek" som satt som ett lager över hela kroppen.

Varje dusch har hon minutiöst planerat in i minsta detalj från det är hon går in i badrummet tills hon är helt klar.

Ny pyjamas, ren handduk (ska helst vara Hello Kitty´n) hämtas först. Sen av med kläderna som hon skuttar iväg med till tvätten.
In i duschen, och där MÅSTE allt göras i RÄTT ordning, med balsam och hela konkarongen.
Efter duschen ska det smörjas, på med ny pyjamas sedan kammas på rätt sätt med spraybalsam (så det blir extra mjukt och lättkammat).
Efter detta ska naglarna klippas, nytt nagellack ska väljas ut, så ibland måste det gamla tas bort, ibland är det ok att kladda över. Både fingrar och tår. När det var som kallast i vintras gick det att övertala henne till att låta tånaglarna "vila", det går icke längre.
Igår skulle även håret klippas tyckte hon.

Allt detta varje gång, och det är hennes egen idé. Jag har inte ens något nagellack själv, målar på sin höjd mina tånaglar på sommaren. Men något måste vi ju gjort för att hon skulle få alla dessa ideér??

Igår berättade hon också att hon kunde nog inte vara med och bygga för hon ville inte ha spikarna, då kunde hon ju slå sig på tummen....

Tjejigare tjej än henne får man leta efter....

"Sista chansen"

Imorgon är det dags. Dags att återgå till arbetet efter nästan 1 ½ års "ledighet".

Känns riktigt bra faktiskt, dock har vi inte riktigt samma syn på hur sista dagen i "friheten" ska spenderas.

Mannen ser "sista chansen" till att bara sitta i soffan, innan allvaret drar igång.
Själv blir jag rastlös över bara tanken att "bara" sitta i soffan, och vilket slöseri med tid. Ser allt jag skulle kunna göra, som jag inte har samma tid till sen. Tvätt som måste vikas, helst genast - precis NU, ja det finns mycket att göra. Sitta-soffan, går icke!

Snart är vi inne i slentrian igen, och har "glömt" bort att vardagen inte var helt problemfri ens när en av oss gick hemma.

Undrar bara hur länge ungarna tycker det är sååå roligt att gå upp före tuppen för att vara först på dagis och fritids. Än så länge är det något de ser fram emot, i alla fall de två modell större barn.