"Sista chansen"

Imorgon är det dags. Dags att återgå till arbetet efter nästan 1 ½ års "ledighet".

Känns riktigt bra faktiskt, dock har vi inte riktigt samma syn på hur sista dagen i "friheten" ska spenderas.

Mannen ser "sista chansen" till att bara sitta i soffan, innan allvaret drar igång.
Själv blir jag rastlös över bara tanken att "bara" sitta i soffan, och vilket slöseri med tid. Ser allt jag skulle kunna göra, som jag inte har samma tid till sen. Tvätt som måste vikas, helst genast - precis NU, ja det finns mycket att göra. Sitta-soffan, går icke!

Snart är vi inne i slentrian igen, och har "glömt" bort att vardagen inte var helt problemfri ens när en av oss gick hemma.

Undrar bara hur länge ungarna tycker det är sååå roligt att gå upp före tuppen för att vara först på dagis och fritids. Än så länge är det något de ser fram emot, i alla fall de två modell större barn.