Och så vart de tjejkalajs...

Igår var dagen för det högt efterlängtade barnkalaset, första egna barnkalaset. Som hon har längtat.

Och så var det ju det här med den älskvärda isen på uppfarten, den hade ju inte förvunnit av sig självt så där mystigt och fint under natten. Nej den låg allt där den låg kvällen innan. Blank, halkig och alldeles superhal.
Inte vidare vänlig att vare sig gå på eller köra bil på.

Med ett järnspett och lite "jävlarenamma" blev isen på trappan och sista "gångslängen" borthuggen, eller i alla fall någorlunda gåvänligt. Själva biten för bilarna var värre, benhårt, blev knappt ett märke ens när man högg för fulla muggar med det däringa spettet, lönlöst.
Lite grus kunde "snos" från gatan. Lite "tajkon" när mr står där och sopar ihop en liten hög grus på gatan, lägger på sin spade och slänger in på vår uppfart, hör inte att det kommer en bil. Då blev det lixom läge att sluta sno grus från gatan...
Ytterligare lite grus kunde vi hitta från någon tidigare tinad fläck längre in på uppfarten. Men detta grus var som en piss i missisippi.
Då kom vi på återvinningscentralen har tydligen grus man kan hämta där, jaha, stängt på söndagar. Å nu då? Snart kommer de, och det första de gör är att bryta benen det första de gör när de kommer ur bilen. Skulle de mot all förmodan klara sig med hela ben tillbaka in i bilen, kommer de inte ut med bilen från uppfarten.

Det enda vi hade att slänga på som inte var stelfruset, var den dyra, fina, välgödslade terassjorden i säck. Så nu har vi en jordig och brun infart, väl förberedd för vårens och sommarens ogräs. Som om ogräset skulle behöva den här hjälpen??
Men den värsta halkan är avhjälpt.

Kalaset sen var som en chock! Sex 4-åringa tjejer, skulle varit sju men en fick magsjuka bara någon timma innan kalaset (och okej, en tjej var året yngre), men de var hur lugna, rara och beskedliga som helst!!
Annars på barnkalas brukar man sista timman undra HUR ska vi orka EN HEL TIMMA TILL? Här var det tvärtom, VA? är klockan så mycket REDAN?
Så ett paket "stopp-å-väx" tack!

Action-rullning? YES!

Startade helgen med skridskoåkning på hjul på glashala gator (glashala är dock en STOR UNDERDRIFT) de var det VÄRSTA jag sett i isgateväg.

Skulle ju till Göteborg Horse Show, planen var att vara där till nio när mässan öppnade. Men så blev det icke! Den planen ändrades redan när vi knappt höll på att ta oss ut från utfarten, den lutar lite uppåt så det krävs inte så mycket för att ställa till det där. Det vara bara att inse att detta skulle ta tid.

Tjejerna skulle vara hos faster, och nedför backen innan dem gled vi sakta  med bromsen nedtryckt i mattan, hade jag inte sett att de stora gatorna var i bättre körskick, hade vi åkt hem igen.
Lillmr skulle vara hos moster, och denna dagen hade han längtat efter SÅÅÅ, de skulle till badhuset å plaska å åka "ruschelkanor", kunde ju inte avstyra detta för allt smör i småland.

Med alla ungar lämnade där de skulle, skulle jag "bara" ta ut pengar oxå.
Med 10 meter kvar till bankomaten skulle vi svänga, eller hur va?? Pang! i pelaren istället. I det läget ville jag bara lägga mig ner och sakta självdö, vad nu det skulle hjälpa??

Helt plötsligt såg jag, bilen hade tydligen hade extraljus, det hängde ut en rund liten lampa i en blå sladd från den tillbucklade fronten. Typiskt att man ska behöva mosa halva bilen för att upptäcka sånt bara.

I alla fall fick vi låna pappas bil, så vi kunde åka med HEL bil. Dock skulle vi "bara" ta oss ut på landet och byta bil.
Ner för första backen ville jag vända och åka hem, det gick inte, fanns inte en chans att få stopp och vända runt bilen, så det var bara att fortsätta. Jag satt med ena handen på bältesspännet och andra på dörrhandtaget, var microsekunder ifrån att göra en actionrullning ut ur bilen för att GÅ hem. Innan jag insåg att GÅ hem, troligtvis hade slutat i gipsvagga. Och actionrullningar kanske inte riktigt är min grej, men det var inget jag tänkte på då.

Glidandes så sakta det bara gick utan att bilen välte, fick vi tillslut bytt bil och tagit och ut på 45:an. Vilken känsla! Ren väg!
Framme i göteborg 1 ½ timma senare än planerat, kunde tillbringa en dag inne på skandinavium.

Nu låser vi in oss!

Magsjukan kommer allt närmre och närmre, snart har den målat in oss i hörnet och går till anfall.

Runt omkring hör vi bara fler och fler som trillat dit, varje dag som går. Siffran bara ökar...
Hade jag varit på jobbet hade jag duschat i handspriten. Sist "sjukan" gick på jobbet var det många som tyckte jag överdrev mitt spritande när jag började sprita ansiktet. MEN så var jag en av de ytterst få som klarade mig undan "hemska sjukan"...

Har ingen lust med detta så nu låser vi in oss, nås endast utan mänsklig kontakt. Grabben får lämna tomten igen när skolan börjar nästa vecka.

På lördag ska mannen och jag till Göteborg Horse Show, biljetterna är redan betalda och klara. Tjejerna ska vara hos faster och stora killen ska vara hos moster och gå på vattenpalatset. Magsjuka passar ICKE in nu, eller annars heller föresten.

Duplo till lillasyster, eller var det till storebror?

Lillfisen fick massa duplo på sin ettårsdag, bland annat en stor bongård, vem har haft mest roligt med denna tro?? Ja, inte är det hon i alla fall.

Just nu har vardagsrumsgolvet förvandlats till en duplo-bygg-arbetsplats, det ligger duplo över i princip hela golvet och på lite andra ställen oxå visserligen. För de bästa bitarna måste ju gömmas undan, tänk hemska tanke, OM någon skulle bryta sig in och ta dem?


NEJ!!! ropar de stora i kör när hon närmar sig deras senaste duplobygge. Det är på nåder hon får sitta lite på ett hörn och kanske hålla i EN bit, har hon tur kan hon till och med få TVÅ bitar.

Det är väl kanske det som är bland det bästa med småsyskon, att det är okej att leka med småbarnssaker.

Storasyster in action

Godisblomma

Igår kväll ropade ungarna från vardagsrummet "mamma kom, vi har gjort en sak till dej"

Denna hade grabben gjort, kanske för att gottgöra att det enda "alla hjärtans dag" kortet han gjort, inte var till mig utan, till moster?

Lillasyster ville inte vara sämre, så efter någon minut ropade de igen. Denna hade hon gjort

Earth hour?, inte för mig.

Nu har pratet börjat om årets så kallade "Earth hour", den där timmen man ska släcka överallt samtidigt för att spara in en timmes energi.

Vansinne, hål i huvudet och bara dumt om man frågar mig. Inte att man ska spara energi genom att inte ha alla lampor tända, budskapet är bra, men just grejen att det gäller EN timma - överallt - samtidigt.

Kolsvarta gator och cykelvägar? Känns säkert... Nej, det finns många ställen där detta inte skulle fungera, och jag hoppas och tror att detta inte heller är tanken heller. Men ändå...

För att inte tala om folks dubbelmoral. Så präktiga och rediga som släcker allt och sitter med sina värmeljus och spelar kort i mörkret, den där timmen. Resterande timmar då??

Såg sist denna "timmen" var, ett hus på "min" gata som gjorde precis så här. Vad rediga de var som släckte allt, men alla andra dagar? Då har de utebelysning, på huset och runt huset tänd dygnet runt och inte så att de spar på krutet i övriga huset heller, men de hade ju släckt allt en hel timma. Sååå duktiga...

Jag tänker inte deltaga i "Earth hour", men jag kan tänka mig att inte har mer lampor tända än nödvändigt varje dag.

En fet käftsmäll

Å där kom den, elräkningen, som bokstavligt höll på att spränga kuvertet den låg i. Ut hoppade den, siktade mot ansiktet, och gav mig en stor fet käftsmäll.

Så var det med alla miljoner jag tänkt sätta sprätt på, efter mannens otaliga veckor med övertid på övertid på övertid...

Undrar om den där sommaren någonsin tänkt dyka upp, eller om det är emigrera som gäller om man vill ha temperatur över 10 grader...

En vanlig morgon

Snart börjar allvaret igen och våra nu, så väl inrutade mornar kommer inte att vara sig lika längre, nu ser varje morgon nästan exakt likadan ut...

Idag började dagen 06:20, hann före den hemska väckarklockan som annars ringer 06:30, lite kaffe och facebook innan jag väckte killen-trötter.
Han har för övrigt kommit i den åldern när han vill vara uppe lite längre på kvällarna, och vi har gått med på det OM han kommer upp utan krångel och tjat på morgonen dagen efter. Just denna morgon skulle han på nytt visa att han kan. Det hade inte gått så bra igår morse, så ingen uppesittarkväll igår.
Idag, lätt som en plätt, nästan studsade han upp ur sängen. Bara för att få vara uppe längre ikväll...

Tjejerna har lite sovmorgon, då 15 timmars-barnen inte börjar förrän 9 på dagis.
Detta med sovmorgon har liten glömt vad det är, så hon är uppe senast 7.
Nästa tjej kommer vinglandes uppför trappan strax efter 7, håret rakt upp och rätt ut på samma gång och ögonen i kors. Oftast får nattens kompis (ett väl utvalt gosedjur) följa med upp.

På Tajkongatan FÅR man äta sin frukostmacka i soffan, framför barnkanalen.
När "Fåret Shaun" är slut är det dags att ta på sig och gå till skolan för killen. Och då är han vid skolan alldeles lagom, tycker han själv, när de andra kompisarna kommer ut från fritids, ungefär 15-20 minuter innan det ringer in.
Tjejerna kan se på favoriterna, i alla fall den störres, "Charlie & Lola", innan det behöver funderas på dagis.

Hur kommer det blir sedan? Fritids och dagislämning vid 06, för att vara på jobbet till 06:30. Slut på morgonfriden. Start på allvaret igen. Och på många sätt längtar jag tillbaka till det livet, det enda jag tycker är tungt, är den sista timmen på eftermiddagen. Den timmen kunde man väl ändå bara slopa tycker jag. Samma gäller kvällspassen, sista timmen är väldigt lång...

Nu har vi kanske inte en så här gammal stämpelklocka, men ändå.....

Årets nobelpris-vinnare är...

Ärligt, mitt bästa köp på väldigt länge är utan tvekan min lilla rosa plattång. REA på coop forum, ett klipp, jag gillar "klipp".

Att jag inte fattat förrän nu att det är en sån mitt "virvlande" hår behövt är över mitt förstånd.
Verkligen som en reklamfilm, snabbt och lätt. Tjoff, så är det klart. En lugg, som ligger som en lugg.

I löv it.

Världens bästa halsduk

Igår kväll gick grabben med ett stort leende över hela ansiktet hela kvällen.

En kompis till mannen hade fått nys på att Liverpool var favoritlaget över alla andra hos grabben. Kompisen som själv är ett inbitet Liverpool-fan, hade precis fått en Liverpool-halsduk via svenska liverpool-klubben. Denna halsduk fick min pojk.

Lyckan var gjord.

Hela kvällen satt han antingen och fingrade på halsduken, eller stadigt virad runt halsen.
Natten sov han med halsduken i sängen.

Snart är det födelsedag och överst på listan står matchkläder, från Liverpool.
Tårtbilden klar sedan länge, Liverpool naturligtvis.

Tänk att bli så inbiten på ett fotbollslag, jag fattart inte. Men så gulligt att det kan göra någon så, nästan löjligt glad.

Här vare nybakt!

Då har här bakats så det snart sprutar mjöl ur skorstenen.

Började med Brownies häromdagen, Brownies som mest påminde om vanliga "kärleksmums", sånna där med kokos på. Till och med i receptet stod det att det skulle vara kokos på, hmm, för mig är det inte kokos på Brownies... Men någon kokos fanns inte i mina skåp, så det blev kakao på toppen istället.

Starten i recepter var som i det flesta recept, "smält ***g smör", gjorde detta, hällde i vattnet som skulle vara i. Ställde kastrullen åt sidan för att svalna. Fortsätter med resten av smeten, tycker dock att den är väldigt trög att smeta ut i formen.
När jag ställer in plåten i ugnen ser jag, kastrullen med det smälta smöret....
Jahopp, å nu då, tänker jag...
Det funkade alldeles ypperligt att hälla på smöret i efterhand och sedan klabba runt alltihopa på plåten.

Idag fortsattes bakningen med kanelbullar, som förutom att jag fick tag i något knasigt recept som skulle innehålla någon "jäsblandning" (??), bytte ut det mot vanlig jäst, sen gick det precis som det skulle. Hade hjälp av båda tjejerna och även en kompis som var på besök, som fick äran att kladda ihop fyllningen.
Jag hade dock missat att köpa formar, så det blev ett ihopplock av de formar vi hade, räckte inte riktigt, så några fick vara utan formar. Men vad gör det?

Som om inte det räckte bakade vi tekakor oxå 40 st. Tur att min 4-åring älskar att kavla, hon var med och kavlade, därav de orunda formerna.
Ikväll blir det fredagsmys med nybakade tekakor. Skönt att slippa undan tacos....

Lidl???

Grabben åkte skridskor med skolan idag, så jag hämtade upp han vid ishallen efteråt.
Planen var att vi skulle åka och handla. Åkte inte samma väg som vi brukar, eftersom vi inte kom hemifrån.

Fick ett ryck när vi var i höjd med Lidl, och fick för mig att "varför inte", så in mot Lidl. Ska erkännas att jag har nog varit på Lidl, en, max två gånger tidigare. Vet inte vad det är med den affären, men jag känner mig som en riktig "utböling" när jag går där inne. Som när man går i "supermarketarna" när man är utomlands och alla ser att man inte hör hemma där egentligen.

Utanför affären står en medelålders man och hänger lite coolt över raden med kundvagnar, med en cigarett i ena handen och en energidricka i den andra. Han tittar oförstående på oss som "vad gör NI här??".

Gick lite vilsen genom affären, fick nog med mig det jag skulle ha. Utom påläggs-skinka, där fanns det bara "mystiska paket", det vågade jag inte. Diskmedel till diskmaskinen hittade jag bara något konstigt märke oxå, men det funkar säkert det med, så det vågade jag mig på. Helt okej grejer, samma som i "alla andra" affärer, plus en hel del som inte finns i andra butiker.

Chockad över kassabandet! Två meter långt band fram till kassan, men efter kassan ett par decimeter, inte ens en kasse att packa i får plats!! HUR har de tänkt där?? Ytterst tveksam till om det blir någon mer veckohandlig på Lidl...

Gamla Fiona

Har ikväll sett en annan sida hos min stora tjej.

Vanligtvis väldigt tuff och inte den som tar åt sig för någonting. Man kan skälla och vara rejält arg utan att hon rör en min, mer än ett litet leende så man helt tappar fokus och inte kan vara arg längre.
Vi har inte heller hymlat med allvarligare frågor som, döden, inför våra barn. De har fått veta vad som hänt och varför om ett djur har dött eller avlivats. Sakligt brukar hon berätta sin version om tex djuret som dött och hur det numera har blivit en ängel, och är uppe i himlen nu.
T.ex. en sto som hade ett föl, vi hade i stallet som blev sjuk och fick avlivas. Den historien berättade hon kort och koncist "Mamman till fölet blev sjuk så hon sköt vi, hon är i himmlen nu" så var den historien när hon skulle berätta varför fölet inte hade någon mamma.

Ikväll kom hon storgråtande uppför trappan. Hon undrade var hennes gamla kanin var. Hon hade tittat i en kaninbok och sett en som såg ut som vår förra kanin.
Den är numera död och begraven sedan länge (2år?).
Satt en stund och pratade om "Fiona", som kaninen hette, att hon inte finns mer osv. Jag vet inte hur mycket minne hon har av Fiona, eller om det mer är ett minne av att vi haft en kanin en gång. Många frågor hade hon, många fick hon svar på men alla frågor finns det ju inga svar på.
Ledsen var hon och tårarna bara sprutade...
Min lilla tuffing..

Vårkänslor?

Snön och isen börjar smälta bort, äntligen!!

Skönt och se lite barmark igen, samtidigt kommer visst allt fram som vi inte hann med innan snön kom.... Inte lika kul.
Nu har i alla fall alla pulkor, stjärtlappar och spadar som varit gömda under snön, kommit fram.

Vill åka till tippen och slänga all bröte vi lagt på hög i väntan på att snön ska smälta bort, men vad tråkigt...
Vill putsa fönstren och köpa nya blommor, men känns inte som någon idé innan all bröte är borta...

Igår kom i alla fall tummen ur och det inhandlades "easy cover". För en gång i tiden skulle ju alla väggar täckas fula strukturtapeter som inte går att tapetseras över utan att bredspacklas. Tills, "easy cover", nått papper man sätter under tapeten, så blir det platt och fint.....
Snart så kanske det sitter tapeter på väggen oxå, vem vet..

Neeejjjj!

Igår kom grabben hem med en lapp från skolan, hans magister har fått en annan tjänst och ska sluta på skolan. Han är kvar i klassen till påsklovet.

Det blir alltså tredje klassföreståndaren på mindre än två år.

Den första fröken de hade i ettan, hade mentalt gått i pension redan innan skolåret ens hade börjat och trodde väl att det bara skulle gå att glida igenom skolåret som på en räkmacka. Men så blev det icke! Stor klass, största i årskullen, väldigt litet klassrum. Man kan säga att det blev kanske inte riktigt som de tänkt sig....

När de sedan fick en ny lärare, magister till på köpet - bland alla kvinnliga, kändes det jättebra.
Senast igår morse innan grabben gick till skolan pratade vi om skillnaden i skolan och hur mycket han tyckte om sin "nya" magister. "Den bästa lärare han haft", sa han.
I ettan ville han vissa dagar inte gå till skolan för fröken "bara skrek hela dagarna". Varje dag räknade han antalet gånger, och en "bra" dag, hade hon "bara" blivit arg och skrikit två gånger. (Detta är naturligtvis hans upplevelse, jag var inte där och kontrollerade varje dag att han inte hittade på, men så upplevde han att det var).

Magistern har ett helt annat förhållningssätt, väldigt lugn, och barnen tycker verkligen om honom.

Tills vidare ska deras "hjälplärare", hon har varit en resurs i klassen ända sedan ettan, vara helt med klassen. Jag hoppas verkligen att de kan hitta någon som vill och kan ta sig an klassen, och att de får de resurser de behöver. Och jag hoppas att skolan förstår vilken förlust det är när de mister de här läraren!

Ooops..

Liten håller visst bokstavligt talat på att växa ur pyjamasen.....

Glömt, inte glömt?

Vaknade i "panik" natt, -"shit har inte lagt in räkningarna", helt övertygad över att det hade glömts bort. Låg och funderade en stund över om jag skulle skaka liv i mannen, å vad hade jag tänkt han skulle göra åt det kl 4 på natten??
Efter någon minut insåg jag att, det har jag ju redan gjort, lagt in räkningarna alltså... Kollade ju tom igår att de hade gått igenom som de skulle.
Men vad obehaglig den känslan är, när man tror man har glömt något....

Äntligen!

Då har vi fått dagisplats, på "vårt" dagis. De där 6 före oss i den sk. "kön" som tackade nej, vet inte vad de går miste om. Ligger lite avsides, bort i bak och ser inte mycket ut för världen när man åker förbi. MEN det är så mycket bra, som inte syns. Och för vår del ligger det åt "rätt" håll och nära skolan, grabben går dit från skolan de dagar det passar med tiden för dagishämtning.
Är vekligen toppen-nöjd med "vårt" dagis, å båda stora ungarna har älskat det oxå.

Men mitt i "glädjeruset", när "kommun-tanten" ringde och meddelade detta glömde jag helt bort, fritids! Vet fortfarande inte hur det blir med det. Bland det första grabben undrade när jag berättade att liten fått plats på dagiset, var om hon sagt något om fritids.
Hade inget bra svar på den frågan, så det var bara att säga som det var, att jag helt totalt glömde bort att fråga om det och att det fortfarande är ett tag kvar tills det är dags.... Han nöjde sig så där, med det svaret...
Känns inte så jättebra, men ett "problem" är i alla fall löst.