Ris eller ros?

Kan inte annat än undra, är människan skapt till att BARA gnälla?

Satt på vårdcentralen med vildis, ont i örat, febrig och en hosta som inte var att leka med. Bara en vecka kvar innan D-day, kändes inte vidare bra med en infektion i kroppen oxå..

20 nummer tills det var vår tur, en timma satt vi där i väntrummet. Okej inte den roligaste timman i livet förvisso, men inte blir det roligare om det enda man gör är att gnälla över hur sakta det går eller?
Vuxna människor satt där och bara klagade, de diskuterade och suckade över sina tider de fått. Fraser som "inte jobbar de på ackord här iaf" hördes oxå. Var det inte fel på stolarna, var det tv-programmet som var fel.
Väl vår tur till "damen i luckan", vi möttes av en glad och trevlig människa som pratade med oss som vi var de enda personerna i hela huset. Beklagade att förmiddagstiderna var slut, och frågade försiktigt om det gick bra med en eftermiddagstid istället?
Vi gick därifrån med ett förskrivet parkeringskort och en planerad tid på eftermiddagen.

Vi kom åter på eftermiddagen. Nu var det bara ett nummer före, snabbt och lätt kom vi in till samma "dam i luckan" som kom ihåg precis vilka vi var och vem vi skulle till.

Lite väntetid blev det innan vi kom in till doktorn, men väl inne så möttes vi även där av en glad och trevlig doktor som tog sig tid att både lyssna och fråga. Allt gick så smidigt att Vildis knappt uppfattade att hon blev undersökt både här och där.
Tre recept mot både det ena och det andra gick vi där ifrån med.

Jag är i alla fall nöjd! Så ros från mig.