Sakta men säkert håller hjärtat på att kana ner till sin rätta plats igen.
Liten har kommit på hur hon ska få upp benen ur den höga barnstolen i köket, mitt i maten har hon så där nonchalant slängt upp ett ben på bordet helt appropå...
Hade nästan "glömt" bort denna nya kunskap, och stog och plockade ur diskmaskinen, när jag hör liten klappa händerna, vilket hon brukar göra när hon är glad.
Vänder mig om och där står hon så fint rakt upp i stolen och klappar händerna, två microsekunder från att åka i backen. Vilket hon inte har en aning om för stående tryggt nere på golvet fortsätter handklappandet, överlycklig över att ha lärt sig något nytt....
Och precis nu, hördes det välbekanta klappandet igen...
Halvvägs upp i trappan sitter liten med en papperslapp, överlycklig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar